jonnasblandband

Sitter på bussen påväg till oslo nu, självklart så fick jag både en kompis bredvid mig som luktar curry och en framför mig som fällde ner sätet efter 10 minuter. Men jaja, inte vara bitter. Får sova imorgon. Det var härligt att vara hemma iallafall och bara ta det lugnt och träffa alla. Hann till och med att träffa Johanna i två minuter utanför hamnterminalen, åh underbara Johanna. 1,5 månader, dåå är vi allihopa igen.

Känns lite lustigt att tänka på hur annorlunda allting kommer vara då dock. Mitt hem, till trots för oslo, är inte längre mitt hem då. Då är det det andra, lill-Rangsarve som gäller. Så jag har alltså sovit sista natten i mitt barndomshem, antar att det är svart på vitt att man inte är barn eller ungdom längre. 

Tror jag stoppar där innan jag tar första bästa buss och båt hem igen och låser in mig på "mitt" rum och vägrar gå med på allt det här. Borde väl iallafall bevisa rätt rejält att jag inte är vuxen!

Hej då älskade huset.

Säger som Truls:

"Simma lugnt! (eller hur är det ni säger i Sverige?)"