jonnasblandband

Vad jag känner nu är heller inte pålitligt, ena sekunden glad, för att i nästa befinna sig vid ruinens brant.. Tyvärr lite mer av det sistnämnda på det senaste, för att inte säga det mordiska när det gäller jobbet. Och det är ju inte jag- jag är ju glad! Känslan av att inte vara sig själv eller att inte tycka om sig själv på grund av det, den är hemsk. Att sen, i tillägg, vilket kommer att låta något så otroligt töntigt bla bla bla, inte vara tillåten att supa bort sina bekymmer lite sådär tillfälligt, suger också. 

Men ja, i som max 6 månader så är det värt allt det här, biverkningarna till trots. Att veta orsaken är iallafall skönt (kanske ska byta namn till Roaccutan-bloggen?? :P). Och nej, jag ska ialafall INTE ta självmord! 

 

För tillfället har i allafall berg- och dalbanan stannat och jag känner mig lugn. Jag är tillbaka till planen. Jag ska jobba mycket (men INTE så mycket som det varit nu) fram tills sommaren och sen åka hem till den underbara ön. På den underbara ön ska det sen vara varmt och soligt hela sommaren, förutom ett hejdundrandes åskväder med ösregn någon gång lite då och då (och bönderna måste ju få hö), och så jag ska bara lulla omkring där i det varma sköna vädret så gott det går. Festivaler innefattas också i att lulla omkring. 

Någon språkkurs till tyskland kan också komma att inträffa, för jag ska banne mig lära mig det där språket! Steg två startar imorgon. 

Sist men inte minst igen, att ha varit ledig idag...... obeskrivligt.